Jenny

Ibland undrar jag hur det står till där uppe hos fôlk egentligen. Som det här på tåg-/tunnelbane-/spårvagnshållplatser. Man hinner inte ens ta ett kliv ner på trappsteget förrän typ 10 pers har knôtt sig ombord. Gud bevars, tänk om tåget/tunnelbanan/spårvagnen går innan alla hunnit av... Och i så fall, hinner ju inte folket som ska på med... Sen har vi det där med gapande, skrikande och springande barn i typ affärer, restauranger, caféer, tunnelbanevagnar, tågvagnar och faktiskt även i bussar. Råkade idag ut för just gapande barn som inte kunde sitta still på tåget förut. Och stackars mormor hon orkade inte säga till. Det var faktiskt så jag smålog när ungj*veln ramlade och slog sig där på tåget. Så kan det gå tänkte jag... Herregud, vilken trevlig människa och barnälskare jag är. Men när det verkar vara ok att barnen gör som de vill då blir jag lite lätt trött på dem, och de vuxna!! Ett annan "kul" grej hände på jobbet. En del människor måste tydligen ha en viss broschyr till vilket pris som helst. Igår upptäckte jag att broschyren till Kaffestugan Annorlunda, vid Alunbruket, Christinehof var slut, men det slutar inte här. När jag typ 5-10 min senare, efter att ha ringt och beställt fler, så upptäcker jag att det är någon turist som till och med har tagit det exet som vi satt på väggen!!!!!! Allvarligt?!. Kan man inte bara säga att de är slut och fråga om vi kan kopiera ett ex? Nej, nej, vi tar ref.exet!! Det är även någon som har trott att han/hon gjort ett jättebra kap, när han/hon tog cd-fodralet för cd-skivan "En bit av Österlen" i fredags. Personen i fråga trodde (naturligtvis) att skivan var i, och att han/hon sparat 160:-, men se där gick han/hon bet. Fodralet var tomt!!!!! Vilken tur då att jag är ofelbar... ; ) Eller kanske inte...