What a night!!!
Min plan från början var att ha en lugn och skön TV-/filmkväll för mej själv, men så blev det inte riktigt. Sara och Martina hade bestämt sig för att gå till öltältet på Torget i Tomelilla, det var nämligen Sommarfest på Torget med billjudstävling, bilutställning, traktorer och allt vad det var samt ett tillhörande öltält. Så jag gick väl lite motvilligt med på att möta upp dem vid tältet. Får väl vara social en liten stund i alla fall tänkte.
Min nya plan var nu att jag går med och tar en cider, sen kan jag gå hem efter nån timme kanske. Nu blev det ju inte riktigt så heller... Efter cidern, ölen för Sara och Martinas del, så bestämde vi oss för att gå till Celticbaren. Sagt och gjort, vi traskade iväg till den superstora baren, en liten lätt överdrift bara. Såg nånstans att de kan/får ta in max 34 pers åt gången. Pyttsan!!! Det var allt fler än så där inne, vissa stunder. Sen blev det inte en utan några fler cidrar och öl för oss, har tappat räkningen, men saken är att jag och i alla fall Sara blev betydligt fullare än vi räknat med, och egentligen oxå vill erkänna för den delen, men nu är det som det är.
Fram på natten frågade en "gubbe" som satt vid vårt bord om Sara och Martina var syskon. Jajemän, Sara är äldst. Och bara för att på nåt sätt få med mej så sa Sara att jag är deras pyssling... Jag var enligt Sara, Sara och Martinas pappas systers barn, alltså pyssling.... Eller kanske inte, för då kom vi eller jag, att det kan jag ju inte vara, jag måste ju vara deras syssling. Så var det alltså. Tills vi skulle gå hem, då kom jag ju på att: Herregud!! Kusiner är ju vad vi är... Alltså är jag, Sara och Martina kusiner...
På väg hem från puben så gick vi förbi stationen för att kolla när Martina var tvungen att ta tåget till jobbet, hon började nämligen jobba kl. 9.00 i morses... Efter mycket om och men så kom vi fram till att hon måste åka 7.50!!! Detta tyckte ju jag och Sara var väldigt kul, eller som jag så klarsynt sa: Det skulle du ha tänkt på innan... Men hon slipper ju åka tåg hem, för jag ska hämta henne och Sara i kväll... Fast Sara visste ju inte när hon slutade så det kanske var bäst att hon åkte tåg hem... Att jag sedan typ 10 gånger försökte förklara att, jag och Martina åker till Mossby och hämtar dej, och om du inte är färdig när vi kommer, så väntar vi. Vi kan till och med köpa en glass under tiden... Till slut så kom vi fram till att Sara ringer mej och om hon glömmer det så ska jag ringa till Mossby när jag hämtat upp Martina och se när Sara kanske kan få gå hem. Visst. Vi åker ju naturligtvis och hämtar henne oavsett.
Var hemma strax efter 2, och hade tänkt att dricka lite vatten och kolla en stund på TV, men det gick väl sådär bra, somnade illa kvickt, även om jag knappt vågat vända på mej under natten, för då kunde det ju gå illa... Usch, det är nästan som i Danmark på ett träningsläger, men då hade jag druckit betydligt mycket MER än igår kväll. Det är väl bara att inse att jag festar för sällan och därför inte behöver så mycket alkohol.... Vaknade till liv vid 6-tiden av att TV :nstod på, det var typ TV-shop och jag hade glasögonen på mej. Jag stängde av TV:n, men somnade om innan jag fick av mej glasögonen, för de var på när jag vaknade till liv igen tre timmar senare.
Jag hade ju bestämt att jag och Sara skulle ta en morgonpromenad idag, och det gjorde vi naturligtvis. Det var skönt att komma ut måste jag säga. Det blev många skratt när vi kom på allt dumt vi sa igår... Men det har i alla fall klarnat för Sara att vi kommer och hämtar henne...
Ringde mamma för att kolla en sak förut, då hon frågar vad vi sysslar med i Tomelilla? Vadå?? frågar jag. Ja det har varit skottlossning utanför en pub på Norregatan i Tomelilla igår kväll/natt. Har du hört nåt? Eeehhh, nej, svarade jag, men jag var ju på plats.... Konstigt. I och för sig såg jag ju en ambulans, men vet ju inte vid vilken tid det var... Var nu inne på Ystad Allehanda och kollade, och det var tydligen vid 1-tiden som det hela hände, skottlossning och slagsmål med basebollträn, som sagt vi var ju på plats, men jag stod i baren för att köpa in sista cidern och ölen innan de stängde försäljningen!! Men jag kan trösta alla genom att tala om att jag mår bra, jag var inte delaktig i slagsmål och skottlossning, jag var inne på Celticbaren och hade trevligt. Även om jag befann mej i fiendeland!! Malmö FF supportrar på Österlen har nämligen Celticbaren som sitt hak nuförtiden med... Det känns inte så bra för en Blåvitare....
Min nya plan var nu att jag går med och tar en cider, sen kan jag gå hem efter nån timme kanske. Nu blev det ju inte riktigt så heller... Efter cidern, ölen för Sara och Martinas del, så bestämde vi oss för att gå till Celticbaren. Sagt och gjort, vi traskade iväg till den superstora baren, en liten lätt överdrift bara. Såg nånstans att de kan/får ta in max 34 pers åt gången. Pyttsan!!! Det var allt fler än så där inne, vissa stunder. Sen blev det inte en utan några fler cidrar och öl för oss, har tappat räkningen, men saken är att jag och i alla fall Sara blev betydligt fullare än vi räknat med, och egentligen oxå vill erkänna för den delen, men nu är det som det är.
Fram på natten frågade en "gubbe" som satt vid vårt bord om Sara och Martina var syskon. Jajemän, Sara är äldst. Och bara för att på nåt sätt få med mej så sa Sara att jag är deras pyssling... Jag var enligt Sara, Sara och Martinas pappas systers barn, alltså pyssling.... Eller kanske inte, för då kom vi eller jag, att det kan jag ju inte vara, jag måste ju vara deras syssling. Så var det alltså. Tills vi skulle gå hem, då kom jag ju på att: Herregud!! Kusiner är ju vad vi är... Alltså är jag, Sara och Martina kusiner...
På väg hem från puben så gick vi förbi stationen för att kolla när Martina var tvungen att ta tåget till jobbet, hon började nämligen jobba kl. 9.00 i morses... Efter mycket om och men så kom vi fram till att hon måste åka 7.50!!! Detta tyckte ju jag och Sara var väldigt kul, eller som jag så klarsynt sa: Det skulle du ha tänkt på innan... Men hon slipper ju åka tåg hem, för jag ska hämta henne och Sara i kväll... Fast Sara visste ju inte när hon slutade så det kanske var bäst att hon åkte tåg hem... Att jag sedan typ 10 gånger försökte förklara att, jag och Martina åker till Mossby och hämtar dej, och om du inte är färdig när vi kommer, så väntar vi. Vi kan till och med köpa en glass under tiden... Till slut så kom vi fram till att Sara ringer mej och om hon glömmer det så ska jag ringa till Mossby när jag hämtat upp Martina och se när Sara kanske kan få gå hem. Visst. Vi åker ju naturligtvis och hämtar henne oavsett.
Var hemma strax efter 2, och hade tänkt att dricka lite vatten och kolla en stund på TV, men det gick väl sådär bra, somnade illa kvickt, även om jag knappt vågat vända på mej under natten, för då kunde det ju gå illa... Usch, det är nästan som i Danmark på ett träningsläger, men då hade jag druckit betydligt mycket MER än igår kväll. Det är väl bara att inse att jag festar för sällan och därför inte behöver så mycket alkohol.... Vaknade till liv vid 6-tiden av att TV :nstod på, det var typ TV-shop och jag hade glasögonen på mej. Jag stängde av TV:n, men somnade om innan jag fick av mej glasögonen, för de var på när jag vaknade till liv igen tre timmar senare.
Jag hade ju bestämt att jag och Sara skulle ta en morgonpromenad idag, och det gjorde vi naturligtvis. Det var skönt att komma ut måste jag säga. Det blev många skratt när vi kom på allt dumt vi sa igår... Men det har i alla fall klarnat för Sara att vi kommer och hämtar henne...
Ringde mamma för att kolla en sak förut, då hon frågar vad vi sysslar med i Tomelilla? Vadå?? frågar jag. Ja det har varit skottlossning utanför en pub på Norregatan i Tomelilla igår kväll/natt. Har du hört nåt? Eeehhh, nej, svarade jag, men jag var ju på plats.... Konstigt. I och för sig såg jag ju en ambulans, men vet ju inte vid vilken tid det var... Var nu inne på Ystad Allehanda och kollade, och det var tydligen vid 1-tiden som det hela hände, skottlossning och slagsmål med basebollträn, som sagt vi var ju på plats, men jag stod i baren för att köpa in sista cidern och ölen innan de stängde försäljningen!! Men jag kan trösta alla genom att tala om att jag mår bra, jag var inte delaktig i slagsmål och skottlossning, jag var inne på Celticbaren och hade trevligt. Även om jag befann mej i fiendeland!! Malmö FF supportrar på Österlen har nämligen Celticbaren som sitt hak nuförtiden med... Det känns inte så bra för en Blåvitare....
Kommentarer
Trackback